Vi måste stå upp mot den växande rasismen
Idag, den 21 mars, uppmärksammar vi FN:s internationella dag för avskaffande av rasdiskriminering. Det är en dag för att minnas och reflektera, men framför allt en dag för handling. Rasismen i världen är långt ifrån besegrad – tvärtom ser vi hur den tar nya former och sprider sig i allt fler delar av samhället.
I USA har vi sett hur rasistiska idéer fått nytt liv under Donald Trumps presidentskap och hur dessa idéer nu lever och frodas i den politiska debatten. Trumps retorik om migranter och hans politik har bidragit till att normalisera rasistiska strukturer. Detta har öppnat för en ny våg av nationalism och främlingsfientlighet.
Men vi behöver inte blicka över Atlanten för att se hur rasismen sprider sig. I Europa har högerextrema partier vunnit mark i land efter land. Sverige är inget undantag. Vi ser hur invandrare pekas ut som syndabockar i den politiska debatten och hur hatbrotten ökar. Samtidigt får rasistiska idéer genomslag i den politiska retoriken, ofta förklädda i termer av ”integration” och ”kulturell sammanhållning”.
Det här är ingen slump. När samhällen polariseras och ekonomiska klyftor växer blir rasismen ett verktyg för att splittra människor och underminera solidaritet. Istället för att adressera de verkliga problemen – ojämlikhet, fattigdom och social exkludering – används rasism som ett sätt att rikta människors frustration mot redan utsatta grupper.
Vi måste sätta stopp för denna utveckling. Det räcker inte att bara vara emot rasism i teorin – vi måste organisera oss och agera. Civilsamhället har en avgörande roll att spela. Organisationer som IM arbetar dagligen med att stärka människorättsperspektivet och bekämpa diskriminering. Genom utbildning, opinionsbildning och stöd till utsatta grupper kan vi skapa motkrafter till rasismen.
Men vi behöver bli fler. Alla kan göra något – ifrågasätta rasistiska myter, stå upp mot diskriminering på arbetsplatsen, stötta organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter. Och framför allt, vi behöver visa solidaritet med dem som drabbas. Rasism är inte en fråga för de utsatta att lösa själva – det är ett samhällsproblem som kräver att vi alla tar ansvar.
Den 21 mars får inte bli en dag då vi bara konstaterar att rasism existerar. Det måste vara en dag då vi bestämmer oss för att bekämpa den – varje dag, i alla sammanhang. För ett samhälle fritt från rasdiskriminering är möjligt, men bara om vi organiserar oss och kämpar tillsammans.
Av: Malin Kihlström